SoIK Hellas-HK GP 30 - 32

När man får håll kan man köra det gamla trixet med att ta upp en sten i handen. Detta är dock grymt svårt i handboll. En fet klisterkula kanske skulle fungera, vad vet jag. Jag har inte testat ännu, men efter att fortfarande ha blodsmak i munnen från Mantorp matchen gick tankarna i de banorna när GB kom på besök i säsongens sista hemmamatch.

En betydelselös match igen, med en seg uppvärmning och folk som jag trodde skulle spela sittandes på läktaren kunde det egentligen bara gå på ett sätt tyvärr. GB lägger in 3:an och gasar iväg efter avkast och Hellasspelarna står kvar, omotiverade med dykarskorna på och väntar på att golfsäsongen skall starta.

Detta var dock helt fel. Vi spelar idag en jättebra match mot GB och var faktiskt både ifatt och förbi ett par gånger strax innan slutet då vi får dålig utdelning på ett par anfall.
Framåt lyckas vi som många andra matcher att dra ner motståndarna i vårt tempo och spela gubbhandboll bakåt och framåt. GB har som vi visste innan mycket bra kantspelare som gör rent hus där ute mer eller mindre när de får chansen. Med facit i handen kanske vi borde klämt till de lite extra mycket där nere i struten, men vad gör det. Idag faller vi med flaggan i topp och jämför man match ett i år som också var mot GB så kan man konstatera att vi utvecklat oss mer efter 22 matcher än de har; )
Detta trots att de haft en 200-300 träningar mer än oss sen dess…

Vi klarar av vårt mål i år och inte många poäng till och vi hade legat och krigat om en kvalplats.

Alla som varit ner och tränat och kört i år vet hur mycket eller hur lite det saknades för att vi skulle vara där. De finns de lagen som vi på pappret inte skulle slå i år, men jag hävdar fortfarande, att med tur, lite vind i ryggen och med rätt manskap på planen så kan/kunde vi slagit ALLA lag i denna serie. Tyvärr spelade vi för många matcher i år med solen i ögonen, motvind.

Nu blickar vi framåt mot nästa år och jag kan meddela att det är spännande saker på gång i SOIK Hellas, eller Hellas HK som vi kommer heta inom kort.

Nästa år kommer vi inte nöja oss med att vara ett par poäng från kvalplats, nästa år skall vi vinna kvalet.
Jepp det var här ni hörde det först.

Sist men inte minst så villa jag passa på att tacka alla spelarna som varit med i år. Det är ett nöje att lära känna er alla och det är värt smärtan i ryggen, knäna, axeln alla dagar i veckan (nästan).

Jag vill också passa på att tacka alla som varit med och jobbat för Hellas handboll i år.
Som vanligt, utan er hade det inte fungerat (i år igen).

Jag vill tacka den lilla kärna av publik som tar sig ned och se oss kämpa på, framför allt familjen Linds nära och kära som står för 50% av vår publik.

Jag vill tacka alla motståndare, tränare och arrangörer för roliga bortamatcher och härliga inspring.

Jag vill tacka er domare som stått ut med mig men jag hävdar fortfarande att räknar man riktigt, riktigt noga så tar jag alltid högst 3 steg fast det ser ut som sju.

Till er 5 motståndare som gått på min "mellanbena fint" på vänsternio så kan jag meddela att jag tänker lägga upp den på youtube som instruktionsfilm och kalla den för "fischers fint" framöver.

Slutligen :
Till alla er elitklubbar som ringer och tjatar på att jag skall komma ner och börja spela på allvar igen, måste jag återigen tacka nej. Jag tycker elitserien har för låg standard och familjen kan endast tänka sig spel i Spanien ifall vi skall flytta.

Ödmjukast
//Clint Fischerström