HK Stockholm - Hellas 23-24

När gubbar blir gubbade…

De senaste åren har vi vant oss med stämpeln som seriens gubblag, vi har spelat (och ursäktat oss) enligt devisen ”ju snabbare det springs, ju mer kommer vi att torska”. Dags att ändra på det nu gubbar!

Hellas är till denna säsong nya i division III, och skillnaden i tempo och kunnande jämfört med tvåan var markant. Hellas såg närmast chockat (imponerat?) ut när HK Stockholm spelade gubbspel i ett uppställt anfallstempo som var så långsamt att moderklubben PRO ringde och undrade vart medlemskorten skulle skickas. En kille hade de dock som sprang, och i första halvlek kunde inte Hellas ställa in sig på att det var dags att springa hem. HK Stockholms mål i första halvlek kom på enmanskonstring eller på straff och de gjorde 12 stycken.

Maken till dålig halvlek har undertecknad sällan skådat, det stod 12-8 på tavlan och det stod ständigt 6 vilsna hellas-spelare på planen. De få gånger som avtal skapades mellan två spelare, satsningar gjordes ordentligt, så blev det också mål framåt för Hellas. Lägen fanns att trycka och det är nog dags att vi ställer in oss på att i denna serie (nu har det i och för sig bara varit en match) kanske vi kan försöka att trycka lite i anfallen när motståndaren ligger kvar i vår målgård.

Till andra halvlek skärptes spelat en gnutta, just en sådan stor gnutta som krävdes för att bärga 2 poäng. Hemspringet skärptes någorlunda och det var nog det som blev tungan på vågen. HK Stockholm kvitterar på straff med 15 sekunder kvar. Clint tar en given och bra timeout som resulterar i mål, Piotor satte sista bollen med 2 sekunder kvar och vi på läktaren kunde pust ut.

Det var inte vackert, det var inte snyggt men det var två poäng och seriepremiärseger.

Hellas vill rikta ett extra stort tack till HK Stockholms spelare som, efter att de blivit tilldömda den sista straffen, bestämmer sig för att ”tjata på domaren nog är en bra idé”. Resultatet var 2-minuter på botbänken beskådande hellas som utnyttjar just den lucka han lämnat efter sig på planen – tack!

Nästa match spelar vi bättre, därför att vi inte kan spela sämre!